Sveriges för tillfället största grusleverans pågår just nu på Hacksta där MARK Entreprenad lägger grunden för ICA:s nya fryslager. Nya gruslass anländer med lastbil i snitt 35 gånger i timmen. Samuel Eriksson och Mårten Karlsson på MARK Entreprenad ansvarar för projektet.
Kan ni berätta lite om projektet?
Mårten: Det är i grunden ganska okomplicerat. Det här projektet består av två steg: först matjordsavtäckning, sedan utrullning fiberduk och grusfyllning. Sedan är tomten redo för kommande grundläggning, byggnation och a här innan vi är klara. Förra veckan höll vi ett riktigt bra tempo och tog in 40 000 ton. Det motsvarar ungefär 1 250 lastbilar med släp. Vissa dagar har vi haft 35 lass in per timme.
Det låter som ett riktigt högt tempo. Har det varit en tajt tidplan?
Mårten: Från början var det inte det, men vintern var sen i år och det var för blött i marken för att vi skulle kunna sätta i gång som planerat. Hela starten blev förskjuten nästan en månad och eftersom den totala tidplanen var 4 månader var vi först bekymrade. Vi pratade tidigt med Swerock om att öka tempot på grusleveranserna och sedan gick matjordsavtäckningen snabbare än förväntat och då tog vi igen lite tid där. Det var bara att sätta i gång och rulla duk så att vi kunde börja med fyllnadsmassorna så snart som möjligt.
Samuel: Swerock har verkligen varit en professionell och bra partner. Vi hade ju fortfarande tid att jobba in när deras leveranser började, så i början stod vi med tidtagarur för att kontrollera i vilket tempo vi klarade av att ta emot leveranserna på ett kontrollerat sätt. Sedan pratade vi med Swerock och kom överens om ett ganska högt leveranstempo. De tog in en extra maskin som enbart arbetat med att fylla lastbilar till oss. Deras normala verksamhet pågår ju fortfarande parallellt med detta och det var enda sättet att lösa det på. Massor av lastbilar har kört i skytteltrafik mellan oss och Swerock. Här på plats har vår grävmaskinist Anton Fredqvist och vår underentreprenör Schaktgruppen i Mälardalen AB som kört bandtraktorn varit riktiga klippor och dirigerat leveranserna i minsta detalj.
Ni lyckades alltså jobba igen den förlorade tiden?
Mårten: Haha. Ja, alltså vi tänkte ju att vi gasar på så mycket vi kan med bibehållen kontroll – och nu ser det ut som att vi blir klara ungefär en månad tidigare än planerat! Vi kunde ju inte veta att alla inblandade i det här projektet skulle göra ett så fantastiskt jobb och att allt skulle bli rätt direkt, utan ville ha lite marginal.
Det var bra jobbat! Men det måste väl ändå krävas en del för att få ett så här stort projekt att fungera?
Samuel: Jo, det är klart. Det vill till att logistiken fungerar, ned till praktiska detaljer som att trafiken in och ut genom grinden ska fungera när så många bilar ska in och ut varje timme. Alla maskiner vi har här kostar ju också medan de är här, så det gäller att planera så att de nyttjas maximalt och att ingen behöver vänta på någon annan. Sen får man förstås vara vaksam på mängden grus så att det inte blir dyra avvikelser på grund av att vi fyller för mycket.
Hur har ni gjort för att mäta in och hålla ordning på nivåerna? Det är ju en stor yta att överblicka?
Mårten: Vi har använt drönare för att mäta in ytan. När man jobbar i den här skalan är det både svårt och tidsödande att göra en manuell inmätning. Drönaren läste in alla 60 000 m2 på 6 minuter och levererade en exakt topografisk karta. Vi gjorde samma sak efter att matjorden tagits av och kommer att göra det igen när allt vi grusat klart. Drönaren gör att vi kan ha mycket bra koll på volymer och nivåer.
Vilka andra tekniska utmaningar finns det i ett projekt av den här storleken?
Samuel: Fyllnadsmassor i ett metertjockt lager väger en del. Det är omöjligt att helt förutsäga hur marken kommer att bete sig under det trycket. Vi har använt peglar för att hålla koll på fyllnadsmassornas tjocklek. Skulle marken packas till sjunker de med gruset och visar ändå hur mycket vi fyllt. Dessutom är det så att när vi sedan trafikerar ytan med tunga fordon och fulla gruslass packas gruset till extra mycket på grund av det. Därför måste man överfylla och återigen gäller det att räkna rätt.
Mårten: Fördelen med ett stort projekt som har få moment är ändå att det lönar sig att lägga tid på planering. Vi gjorde helt enkelt en del tester och mätningar i början av projektet för att kunna beräkna hur mycket vi skulle överfylla och beräkningarna har visat sig stämma.
Vad har ni lärt er på det här projektet?
Mårten: Att det går att lyckas väl, både tidsmässigt och ekonomiskt med ett projekt, även om det börjar med problem. Det går att anpassa projektplanen om man har hjälp av bra partners och bra personal. Fast självklart hade det varit behagligare om vi kunnat följa den ursprungliga planen.
En sista fråga då: Efter detta, har ni något nytt drömprojekt ni skulle vilja ta hand om?
Mårten: Det skulle väl vara fas 2 två på det här projektet, med pålning och grundläggning och massor av betongbilar i karavan in genom grindarna.
Samuel: Helt klart det! Det hade varit roligt att följa det här projektet hela vägen, kanske också göra finplaneringen när lagret är byggt.
